Alltså föreställ dig en jämtländsk prärie bestående av torrmyrar med enorma arealer. Milavis med kilometerbred torr mark med stigar. Vi red tre tjejer i sidled, stundvis i full galopp över dessa vidder. Man kände sig lite som bröderna Cartwright. Lägg sedan till vadstället där ån var ca 30 m bred och strömmarna sög tag i hästarnas ben och ändrade riktningen och därtill stigen utmed ravinen med utsikt som ett Colorado. 
Som lök på laxen sprack solen fram i slutet av sextimmarsturen och lövverket sprack ut i alla tänkbara färger. 
Det är klart att man börjar fundera på hur man spenderar sina dagar. Jag har ju bästa hästen, och skulle kunna ge mig iväg så här varenda helg. Egentligen.
Men nästa helg blir det ridorientering i Brunflo. Funkar. ;)
Hej på ett tag. Lakritstrollen står hemma på gården nu. Så då kan vintern komma, fast den får inte ha så bråttom. Några höstveckor till skulle sitta fint. På hästryggen. 
