Man vet inte så noga varför man gör som man gör. Men en sak vet jag, och den är delad: Jag vill sitta säkert i sadeln. Jag vill veta att utrustningen sitter som den ska, och jag vill vara säker på att jag har ledarskapet över fyrbentingen även den här gången. I hagen kollar hästarna vem som är vad i hierarkin ungefär var tjugonde minut, så varför skulle det vara annorlunda med tvåbentingar? -Ingalunda, säger farbror Barbro.
Så jag klär på James sadeln och det så kallade tränset, eller vad som är kvar av det (se "Simplicity Rules"), och släpper honom lös i manegen, rundkorallen eller fyrkantsspåret. Sen ställer jag mig i höjd med hästens skänkelläge med repet i båda händerna. För att få ut honom i vänster varv visar jag vägen genom att höja vänster näve åt det hållet. Samtidigt som jag viftar lite med repändan med höger arm. Då åstadkommer j ett upplevt skänkeltryck...och hästen känner en våldsam lust att börja gå i vänster varv...som i ett trollslag. Om inte så ökar jag trycket genom att ta ett steg närmare nämnda skänkelläge. Då borde han reagera. -Ja, titta det gör han.
När sedan hästen går i form i trav eller skritt så kan jag i lugn och ro se över att utrustningen sitter som den ska, att kraken får spralla av sig lite, att han värmer upp utan en stor extravikt på ryggen och att ledarskapet finns hos rätt individ, nämligen Petíte Moí!!
När vännen min ska stanna så höjer jag bara vänster karda (om han går i vänster varv) tar ett steg "framför nivån för skänkelläget" och säger "whow". Det låter tufft och för en kort sekund känner man sig nästan som en cowboy. Men när jag tittar ner på mina ben så ser jag inga riktiga chaps utan bara ett par fransiga short chaps i brittisk stil. Så den känslan går över ganska snabbt. Mäktigare är ändå att den lilla räkan i vänster varv tvärstannar vid det cowboyiska ljudet, står på hasorna och vänder sig mot mitten där jag står. Jag tittar mig förvirrat om och inser att det faktiskt är mig han lyssnar till. Egot växer och man hoppas att åtminstone katten kan se hur lydig hästen är...men det är sällan katter begriper sånt.
Så har jag då uppnått mitt mål och kan efter fem-tio minuters koll själv sitta upp. Men innan dess har jag drivit på i olika fart i båda varv samt kollat att han följer mig utan ledlina. Även att stå kvar stilla på en plats när jag går iväg en stund ska funka. Ju bättre ledarskap desto längre avstånd till hästen utan att hästen rör en fena. Målet är att kunna ställa honom utanför saloonen och gå in och ta en öl med grabbarna....(-Ofta? hör jag någon säga.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar