Idag var vi med på ett litet arrangemang vid Locknesjön. När skogsridning och orientering möts så skapas ridorientering. Bärsäsongen är väl i princip över, men när det gäller orientering så är jag ett riktigt blåbär. Jag kan hålla koll på norr på kompasset, och Maria var riktigt skicklig att hitta farbara stigar, och med den kunskapen slog jag och min ridkompis våra någorlunda slipade hjärnor ihop och lyckades hitta samtliga kontroller trots bitvis svår terräng och gömställen. Att den första kontrollen vi hittade i glädje enbart var startflaggan bekom oss inte alls. Vi stämplade trots att den inte hade ett nummer.
Nåja. Terrängen var som sagt krävande, och när vi efter elva kontroller och 2, 5 timmes ridning (långsammast av 12 ekipage) gick i mål, bestod vår kvartett av två lealösa tjejer och två genomsvettiga fyrbentingar.
Det här var inte sista gången. VI återkommer gärna nästa år igen! Tack till Kerstin Sunnerheim och Lars-Peter Johnsson som ordnade det så bra!!!
P.S Blacken fick stanna hemma med Sebbe som sällskap, och jag tror att han var ganska nöjd med sin lott i livet. :)
Ja det är så himla kul! :-)
SvaraRadera(Kanske blir en hubertus-jakt i november i mina krokar, så det får ni haka på oså! :-) Ska forska hur o när o om man får va med! )